• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Raffael Rheinsberg


Raffael Rheinsberg
(1943–2016, föddes i/was born in Berlin)
Svart linje/Black Line, 1989
Skiffer, sten/Slate, stone
354 cm

For English please scroll down

Raffael Rheinsberg var en sakletare. Utgångspunkten för hans projekt var upphittade material. Det kunde vara skräp, tappade föremål eller saker utan funktion, som han sedan hanterade, organiserade och sammanställde i installationer. Svart linje är ett av parkens mest subtila verk. Rheinsberg hittade svarta skifferskivor i ett utrymme på gården och kilade ned dem i sprickan mellan två stora stenblock, som sedan tidigare fanns i parken. Den svarta linjen är en liten intervention i naturen, men blir kraftfull när två olika geologiska tidsåldrar får mötas i konstverket.

Inför de första utställningarna på Wanås var det här ett vanligt arbetssätt för konstnärerna som kom till platsen för att göra platsspecifika verk. Verken gjordes av saker som konstnärerna hittade på vindar, i källare eller förråd i de gamla ekonomibyggnaderna på gården. Rheinsberg sökte metodiskt igenom alla utrymmen i jakt på användbara saker. Han visade också installationen Koloni, som bestod av gamla potatiskorgar som han hängde i klasar högt upp i träden. Koloni var en lekfull omgestaltning av föremålen som lockade fram besökarnas fantasi. Var korgarna avsedda för att mata giraffer, eller en plats för ekorrar att samla sina nötter?

>>>

Raffael Rheinsberg used a forager’s approach to find meaningful things everywhere. The starting point for his projects at Wanås was found objects—trash, lost items, or things that had no function—which he used, organized, and combined in installations. Black Line is one of the park’s most subtle works. Rheinsberg found black slate tiles in a storage space and wedged them down in the fissure of a large, cracked boulder in the park. The black line seems to be a minor intervention in nature, but it becomes powerful as two different geological eras meet in the artwork.

For the first exhibitions at Wanås, this forager’s approach was typical of the artists creating site-specific works. The works were made from objects the artists found in attics, cellars, or storage areas in the old farm buildings at the estate. Rheinsberg sifted methodically through all of these spaces in his hunt for items he could use. He also displayed the installation Colony, which consisted of old potato baskets that he hung in clusters high up in the trees. Colony was a playful recontextualization of objects that captured visitors’ imaginations: were the baskets intended to feed giraffes, or were they places for the squirrels to gather their nuts?