Carolina Falkholt (född 1977, verksam i Göteborg) började måla graffiti när hon gick i gymnasiet. Hon flyttade till New York när hon var i 20-årsåldern och blev känd i graffitivärlden under pseudonymen Blue. Med feministisk utgångspunkt gör hon storskaliga väggmålningar, som ofta behandlar ämnen som kvinnlig sexualitet och kvinnors erfarenhet av våld och förtryck. På Wanås Konst visas Train of Thoughts, en 22 meter lång målad tågvagn, placerad strax utanför parken. Falkholt fick stor uppmärksamhet 2015 med konstverket Övermålningen, som föreställde en vagina, uppförd på en högstadieskola i Nyköping. Med projektet Graffiti Mariestad engagerade hon ett trettiotal konstnärer, för att göra en av världens största graffitimålningar på en nedlagd silo. I Kairo, Egypten, har hon tillsammans med ett kvinnonätverk arbetat med en 300 kvadratmeter stor muralmålning. Hon har haft separat
utställningar på bland annat på Göteborgs Konsthall (2007), Steneby konsthall (2012) och på Eskilstuna konst-museum (2017). Hon skapar musik och har givit ut skivor.
William Forsythe (född 1949, verksam i Frankfurt) är en amerikansk dansare och koreograf. Sedan 1990-talet har han arbetat med koreografiska objekt – skulpturer och installationer som aktiverar och aktiveras av besökarna. I Wanås konsthall presenteras Nowhere and Everywhere at the Same Time, som visades för första gången i New York 2005. Utomhus aktiverar han träden med Aviariation och visar det platsspecifika Underall. Forsythe är en av världens mest kända, verksamma koreografer. Han började sin karriär som dansare vid Joffrey Ballet i Chicago och senare vid Stuttgartbaletten, där han även började koreografera 1976. Mellan åren 1984 och 2004 ledde han Frankfurtbaletten, därefter startade han sitt eget danskompani, The Forsythe Company, som han drev fram till 2015. På Museum für Moderne Kunst i Frankfurt curerade han utställningen The Fact of Matter, 2015, där han undersökte relationen mellan konst och koreografi, och presenterade konstverk ur museets samling.
Henrik Plenge Jakobsens (född 1967, verksam i Köpenhamn) konstnärskap präglas av humor och samhällskritik. Med performanceverk, video, installationer och interventioner, ofta i det offentliga rummet, undersöker han människans existens i samhället och vardagslivet. På Wanås presenterar han konstverket If the People Have No Bread Let Them Eat Cake, som han genomförde för första gången 2002 i Tyskland. Verket utgörs av rosafärgade får som betar i en hage i parken. Plenge Jakobsen fick sin utbildning vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Han har medverkat i flertalet internationella grupp- och separatutställningar, till de senare hör utställningar på bland annat Institute for New Connotative Action, Seattle (2016), Museet for Samtidskunst, Roskilde (2013), Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn (2013) och South London Gallery (2005).
Sonia Khuranas (född 1968, verksam i New Delhi) videoverk väckte uppmärksamhet redan när hon studerade konst i London och New Delhi i slutet av 1990-talet. Hon arbetar med konstverk som utforskar mänsklig identitet, makt, relationen mellan kroppen och språket, jaget och världen. Utställningen på Wanås kombinerar flera relaterade konstverk: videon Logic of Birds, 2006, är början på ett projekt där hon lägger sig ner på marken på platser runtom i världen, Lying-Down-on-the-Ground; Additional Notes, 2009, är en skriven och talad instruktion, ett förslag att ta plats på golvet; i Figuring the Ground – II, 2017, skapas en pågående stor teckning av besökarna, genom att vi ritar av konturerna av varandras kroppar på golvet. Utomhus tar den tvådimensionella silhuetten av Khuranas kropp plats i silhouette/s: Somnambulists [ephemera]. Khurana har medverkat i utställningar över hela världen, bland annat på Brooklyn Museum, New York (2007), Gwangjubiennalen (2008) och på Centre Pompidou, Paris (2009/2010).
Éva Mag (född 1979, verksam i Stockholm) arbetar ofta aktivt med sin egen kropp i relation till skulpturer av lera och textil, och processen blir ofta del av en performance eller film. År 2015 tog hon examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan dess har hon haft flera separat- och grupputställningar i Sverige. Hennes gestaltning Hinder för SculptureMotion har vuxit fram och utvecklats genom två av hennes tidigare utställningar under 2017: Man ska vara snäll mot sig själv, Haninge Konsthall samt Att göra kropp, Art Lab Gnesta, och delar av verket tillkom för en utställning på IASPIS, 2016. Mag tilldelades Anna-Lisa Thomsonstipendiet 2015. 2009 deltog hon i projektet En Annan Väg, med elever från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, initierat av Ann-Sofi Sidén. Projektet resulterade i en utställning där Mag visade en film och gjorde en performance i dammen på Wanås tillsammans med konstnären Peter Holm.
Mammalian Diving Reflex bildades i Toronto 1993 och arbetar över hela världen. Som konst- och aktivistgrupp tar de aktiv del i samhället och skapar dialog mellan grupper och individer som vanligtvis inte möts. De kallar sitt arbete för social akupunktur och genom konstnärliga interventioner och performanceverk vill de ge fler människor en röst. Deras projekt är specifika för platsen och betonar det lekfulla och motsägelsefulla. Metoden innebär alltid samarbete och involverar ofta lokalbefolkning, barn och unga, som i verket Haircut by Children. För Wanås Konst och som del av SculptureMotion genomför de These Are the People in Your Neighbourhood, ett projekt där 10-åringar från Östra Göinge, efter tre veckors samarbete, ger guidade visningar i närbelägna Knislinge. Genom Mammalian Diving Reflex medverkan lyfts den dubbla betydelsen av rörelse fram, som fysisk term och kollektiv handling för att påverka samhälleliga tillstånd.