• Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Konst 2018

Återblick – Marianne Lindberg De Geer

Vernissage Lördag 29 september, 2018
Utställningsperiod 29 september – 21 december, 2018
Curator Malin Gustavsson
Konstnärssamtal Lördag 17 november, kl. 14.00 

Hösten 2018 får besökare möjlighet att möta Marianne Lindberg De Geers konstnärskap i utställningsserien Återblick. Mammaropen, ett av parkens mest uppmärksammade konstverk, får nytt sammanhang med sammanfogade porträtt och skulptur i bitar. Under utställningen finns det möjlighet att möta Marianne Lindberg De Geer i samband med ett konstnärsamtal, lördag 17 november kl 14.00. Programserien Återblick omfattar utställningar med Charlotte Gyllenhammar (2011), Sissel Tolaas (2012), Graf Spee-konstnärerna – Jan Håfström, Juan Pedro Fabra Guemberena, Michael von Hauswolff (2014), Past Performance (2015), Per Kirkeby (2016) och Återblick 1987, en presentation av den första utställningen (2017).

MAMMA – MAMMA!
     Året är 1973. Jag står i köket med händerna i varmt skummigt vatten och diskar frukostporslinet på Klampare-gatan 17 nedre botten. Vid mina fötter rör sig min förstfödde son Anders. Han är sex månader. Han tar tag i mitt ben samtidigt som han ser på mig. Våra blickar möts och det svindlar för mina ögon, susar i öronen och jag faller handlöst ner bredvid honom. Kallsvettig. Hjärtat bultar. Mitt huvud böjt mot golvet. Hans hand i mitt hår. 
     Mamma säger han. Mamma. 
     För första gången förstår jag vad det betyder. Mamma. 
     Jag försöker andas, lägger mig raklång. Anders klättrar på mig. Skrattar, kluckar. Det rusar i hela mig. Klättrar upp med benen längs städskåpet, lugnar mig, gråter. 
     Mamma säger Anders.
     Min hand i hans i hans hår. 
     Anders säger jag. Anders jag är här.


Så beskrev Marianne Lindberg De Geer sitt konstverk Jag tänker på mig själv, Wanås från 2003. I citatet delar konstnären med sig av en av betydelserna bakom ljudverket, som är ett av skulpturparkens mest uppmärksammade konstverk, det lämnar inte någon oberörd. Det består av ett arkiv av röster som ropar på mamma, några få ropar på pappa. Otåliga, uppmanande eller viskande röster, från unga och gamla, blandas och sprids i parken. Den som har hört dem glömmer det inte.

Sedan 2011 ser programserien Återblick tillbaka på permanenta verk i samlingen och tidigare års utställningar. Återblick gör det möjligt att titta närmare på ett konstnärskap som på Wanås förknippas med ett enda konstverk och att få en inblick i vad konstnären arbetar med idag. I flera år har Lindberg De Geer arbetat med gosedjur, söta kaniner, i grafik såväl som skulptur, ett motiv hon utvecklar i en av sina senaste skulpturer. Hon beskriver den:

”The Wind Cries Mary är en parafras på bilder vi sett av störtade diktatorer, men handlar också, om man så vill, om en traumatiserad barndom, eller uttrycker kanske känslan av att släppa taget om något/någon. Idén om uttrycket växte fram eftersom alla mina utomhusskulpturer på ett eller annat sätt blivit vandaliserade. Och att jag aldrig sett en skulptur i det offentliga rummet som varit vandaliserad från början. Den är gjord i ett perfekt stycke, som sedan kluvits i 5 delar.”

I höst visas skulpturen i återblicksutställningen parallellt med äldre och nya konstverk från Lindberg De Geers inte sällan kontroversiella konstnärskap. Hon arbetar med en mängd olika uttryck och tekniker – skulptur, måleri, film, text, fotografi och ljud – men ofta har verken fått samma titel, Jag tänker på mig själv.

– Malin Gustavsson


Marianne Lindberg De Geer.

Marianne Lindberg De Geers (född 1946, verksam i Stockholm) ljudverk Jag tänker på mig själv – Wanås 2003 är en del av Wanås Konsts samling. Flera av hennes verk har samma titel och genom dem iklär hon sig olika indentiteter och utforskar familjen, konstvärlden, makt och ideal. Hon har haft separatutställningar på bl.a. Göteborgs konstmuseum (1994) och Färgfabriken i Stockholm (2017). Mellan 2013 och 2016 var hon chef för Konst och Design på Kulturhuset i Stockholm och 2017 romandebuterade hon med På drift (Brombergs Bokförlag).