• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Konst 2017

Poul Gernes – Pyramide

Tid TBA
Medverkande Poul Gernes
Curatorer Elisabeth Millqvist och Mattias Givell

I höst går startskottet för att ge ett 50 år gammalt konstverk av Poul Gernes ett permanent hem, tack vare ett initiativ från Klara Karolines Fond, stiftad av Aase och Poul Gernes. Den sex meter höga pyramiden av trä, som uppförs av Wanås Konst, var ursprungligen ett bidrag till en skulpturtävling för en offentlig gestaltning på Israels Plads i Köpenhamn 1967. Bidraget vann inte, men 2016 byggdes det för första gången till en tillfällig utställning på Louisiana i Humlebæk. 

Troligtvis skulle Poul Gernes (1925–1996) inte ha velat ha med sitt namn i den här texten. Han ville aldrig att hans konstverk skulle handla om honom själv, eller ens om konstverket i sig. Personen bakom var irrelevant och han föredrog det kollektiva, både som konstnär och som politisk person. Gernes har skapat flera offentliga konstverk i Köpenhamn, som även är några av stadens största. Tanken var inte lämna ett personligt avtryck utan i stället var det publiken han hade i åtanke och ville ge estetiska intryck och upplevelser.

Gernes idéer om konstens funktion kom ur tidens anda. Under 1960-talet var han med och startade den experimentella konstskolan Eks-skolen i Köpenhamn. I linje med tidens politiska och sociala ideal uppmanades skolans elever att inte skapa konst för konstens skull. Det kollektiva betonades, konsten gjordes i samhällets tjänst och hade ett tydligt ändamål: den skulle vara lättbegriplig, tilltalande och påverka miljöerna och människorna som konsten omgav. Utifrån dessa idéer utvecklade Gernes ett formspråk i vilket han använde tydliga former och klara färger, eftersom han ansåg att människor mådde bra av det. Han ville göra konst för ett bättre samhälle. Han ogillade när konsten blev en säljbar produkt och vägrade därför under många år att ställa ut på kommersiella gallerier. I stället ägnade han sig åt offentliga uppdrag där hans namn blev mindre viktigt och där han fick utrymme att jobba storskaligt och med omedelbara uttryck. När han tilldelades uppdraget att göra en gestaltning på samtliga våningsplan i Herlevsjukhuset i Köpenhamn (1968–1976) kallade han sig för dekoratör i stället för konstnär. I sjukhusets rum och korridorer målades allt från väggar, dörrar, skyltar och klockor till en hel hörsal i hans klara färger. 

Flera av dessa idéer samlas i Gernes pyramid. Som en läktare i fyra väderstreck har den tydliga formen skapats till publiken för att använda, sitta, klättra och leka i. Konstverket kommunicerar med flera andra konstverk på Wanås som bjuder in och direkt eller indirekt skapar kollektiva aktiviteter. Gunilla Bandolin gjorde 1991 sin variant av pyramidformen, som man kan promenera igenom. Yoko Ono ber oss skriva lappar till hennes önsketräd. Jacob Dahlgren arbetar med exakta mått och klara färger i Primary Structure, som vi också kan klättra på. Ta plats på Poul Gernes pyramid – och gör det tillsammans. –Albin Hillervik

Poul Gernes

Poul Gernes (1925–1996) var en dansk målare, grafiker och skulptör. Under 30 års tid bodde han i Munka-Ljungby, Skåne. Gernes fick ett tidigt genombrott 1949 när han deltog i Den Fries udstillingsbygnings höstutställning, en årlig juryutställning till vilken konstnärerna skickar in anonyma bidrag. Poul Gernes konstverk kännetecknas av geometriska former och starka färger. Han fick aldrig någon formell konst-utbildning, men undervisade själv i konst och var med och startade den experimentella Eksperimenterende Kunstskole i Köpenhamn, som kom att kallas Eks-skolen. Flera av hans offentliga utsmyckningar kan ses i Köpenhamn, till exempel på Herlev Hospital (1968–1975) och fasaden på biografen Palads (1989). Han representerade Danmark på Venedigbiennalen 1988. 2007 reproducerades några av hans verk för documenta 12, Kassel, och hans konst har visats i retrospektiva utställningar på Deichtorhallen i Hamburg (2010), Malmö Konsthall och Lunds konsthall (2011). 2013 kombinerades hans konst med Cosima von Bonins på Artipelag, Stockholm, och en omfattande retrospektiv presenterades på Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk, 2016.