• Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Gunilla Bandolin


Gunilla Bandolin
(Född/Born 1954, verksam i/works in Stockholm.)
Pyramiden/The Pyramid, 1989/1990
Jord, gatsten, gräs, murbruk/Earth, cobblestones, grass, mortar
Höjd/Height 287 cm

For English please scroll down

Gunilla Bandolin deltog i Wanåsutställningen 1989. Redan då planerade hon att uppföra Pyramiden. När grunden hade gjutits skapades ett kors på marken. Konstnären blev så inspirerad av denna form att hon avbröt det fortsatta arbetet. Hon började leka med pyramidformen och utförde variationer i olika material. Bland annat skapade hon en efemär pyramid i nylontråd spänd mellan träden. Först 1990 slutförde Bandolin sin ursprungliga idé – en kluven pyramid av jord, klädd med gatsten inuti och gräs utanpå, inte helt olik en hednisk gravkulle eller ett soltempel.

Pyramiden är ett verk som på flera sätt är typiskt för de första utställningarna på Wanås. Det är platsspecifikt, skapat av befintliga material och tillkommet spontant. Idag är Pyramiden en stark symbol i Stiftelsen Wanås Utställningars samling, utförd av en då ung svensk konstnär med en tydlig ambition att arbeta skulpturalt och monumentalt.

Även om Pyramiden var en av de första större permanenta skulpturerna i Bandolins konstnärskap är uttrycket typiskt för hennes formspråk, som ofta befinner sig i gränslandet mellan konst och arkitektur. Pyramidens material har hon ofta återkommit till. Hon har bland annat skapat flera skulpturala varianter av amfiteatrar, utanför Postens huvudkontor i Solna, i skulpturparken NMAC i Montenmedio i Spanien och vid Sickla Udde i Stockholm.

>>>

Gunilla Bandolin took part in the Wanås exhibition in 1989. Already at that point, she was making plans to construct The Pyramid. Once the foundation had been cast, a cross was created on the ground. The artist was so profoundly inspired by this shape that she interrupted the project. Instead, she began exploring the pyramid shape, making several versions in different materials. One of these was an ephemeral pyramid consisting of nylon thread strung up between the trees. Bandolin’s original idea was not completed until 1990 – a divided pyramid of earth, covered with cobblestones on the inside and grass on the outside, not unlike a heathen burial mound or a sun temple.

The Pyramid is in many ways a typical work of the first exhibitions at Wanås. It is site-specific, made of local materials and sprang from a spontaneous idea. Today, The Pyramid is a strong icon in the collection of The Wanås Foundation, made by a young Swedish artist with a clear sculptural and monumental ambition.

Even if The Pyramid was one of the early large permanent sculptures in Bandolin’s oeuvre, the work is nevertheless typical of her later style, which often operates on the boundary between art and architecture. The materials used for The Pyramid recur in many of her works, including several sculptural variations on amphitheatres, outside the head office of the Swedish Post in Solna, in the sculpture park NMAC in Montenmedio, Spain, and at Sickla Udde in Stockholm.