• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Cris Gianakos


Cris Gianakos
(Född/Born 1934, verksam i/works in New York)
Orion, 1990
Stål/Steel
500 x 300 x 500 cm
Deponerat av konstnären/Courtesy of the artist

For English please scroll down

Orion är byggd av sammansvetsade balkar och skivor i svartmålat stål. Skulpturen för tankarna till en katapult, men där katapulten har rörliga element är Orion stilla och utan någon tydlig funktion. Många av Cris Gianakos arkitektoniska verk består av diagonala ytor som hålls upp av en bärande struktur. Orion är ett montage av olika rektangulära former som både strävar uppåt och breder ut sig, och som får ett sammanhållet uttryck genom att de målats i samma svarta färg. Till utställningen 1990 skapade Gianakos också Wanås Ramp, som bestod av två diagonala ytor, en som besökarna kunde gå uppför och en som bar nerför. Wanås Ramp liknade en pyramid till sin form. I äldre religioner och mytologi kan en ramp symbolisera en övergångsrit. Man tar sig från en lägre till en högre punkt. I grekisk mytologi är Orion namnet på en jättelik jägare som placerades på himlen efter sin död.

Gianakos har varit del av New Yorks konstscen sedan 1960-talet. Han är utbildad grafisk formgivare, men gick tidigt över till att arbeta med skulptur, installation och måleri. Tidigt i sitt konstnärskap intresserade han sig för minimalismen och har sedan dess skapat konstverk som framhäver materialens form och kvaliteter utan dolda former eller element. I början av 1970-talet tyckte han att den minimalistiska konströrelsen hade tagit en för snäv riktning, han sökte sig till andra uttryck och blev intresserad av modern skulptur. Orion ingår i en serie rampskulpturer som han har arbetat med sedan slutet av 1977 och som visar nära släktskap med rysk konstruktivism och konstnären Vladimir Tatlins Monument för den tredje internationalen från 1919–1920.

>>>

Orion is built from welded girders and sheets of black-painted steel. The sculpture reminds us of a catapult, but Orion stands still and lacks any obvious function. Many of Cris Gianakos’ architectonic works are comprised of diagonal surfaces held up by a load-bearing structure. Orion is a montage of various rectangular forms that reach both upward and spread out horizontally, yet have a coherent appearance because they are painted in the same black colour. For the exhibition in 1990, Gianakos also created Wanås Ramp, which was comprised of two diagonal surfaces: one that visitors could ascend and one that they could descend. In older religions and mythologies, ramps can symbolize a rite of passage, the movement from a lower to a higher point. In Greek mythology, the great hunter Orion was placed in the heavens after his death.

Gianakos has been a part of the New York City art scene since the 1960s. He was trained in graphic design, but soon began working with sculpture, installations, and painting. He became interested in minimalism early on in his career and, since then, has created artworks that emphasize the form and qualities of the material. In the beginning of the 1970s, he thought that the minimalist art movement had taken too narrow a direction. He sought out other modes of expression and became interested in modern sculpture. Orion is part of a series of ramp sculptures that he has worked with since late 1977 and displays a close connection to Russian constructivism and the artist Vladimir Tatlin’s Monument for the Third International from 1919–1920.