• Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Charlotte Gyllenhammar


Charlotte Gyllenhammar
(Född/Born 1963, verksam i/works in Stockholm)
Svindel/Vertigo, 2002
Betong, stål, glas, trä etc./Concrete, steel, glass, wood, etc.
11 x 4,5 x 3,5 x 2,5 m
Med stöd från/With support from Konstnärsnämnden, NCC

For English please scroll down

År 2002 skapades både Charlotte Gyllenhammars Svindel och Ann Hamiltons lignum, två storskaliga permanenta inomhusinstallationer. Gyllenhammar sökte en plats för ett skyddsrum. Insprängt i en kulle på Wanås leder en gång ner till en kopia av den vindsateljé hon då hade i Frihamnen i Stockholm, återskapad upp och ned.

I sitt konstnärskap har Gyllenhammar intresserat sig för ateljén, avskildheten och skapandeprocessen. Hon har återgivit sitt arbetsbord och sin ateljé i fotografier och på film. Svindel kan ses som en fortsättning på Hemsökt, verket från 1993 i vilket Gyllenhammar återskapade sin egen ateljé inne i konstnären Carl Milles (1875–1955) ateljé. Utanför Svindels fönster finns bara mörk jord. Konstnären lyfter fram ateljéns komplexitet, avskildhet och instängdhet, och skrev på en tidig skiss om verket: ”Ingen utsikt utan insikt.”

Många möter Gyllenhammars vita välordnade rum med ambivalens. Den engelska titeln är Vertigo, som också är titeln på Alfred Hitchcocks kända film från 1958, där huvudpersonen tappar fotfästet och får panik på grund av höjdskräck. I Svindel får det upp och nedvända perspektivet oss att tappa orienteringen. Det är ett motiv som Gyllenhammar använder i flera verk. I verket Dö för dig (1993) lät hon hänga en stor ek upp och ner, kvinnorna i filmerna Belle (1998) och Fall (1999) ser vi underifrån och skulpturen Knäveck (2003) visar en flicka som hänger i en trapets. I Svindel vänder Gyllenhammar på hela miljön efter sin egen logik, men det räcker med en blick i den uppsatta spegeln, för att golv och tak åter ska byta plats.

>>>

2002 saw the creation of Charlotte Gyllenhammar’s Vertigo and Ann Hamilton’s lignum, both large-scale permanent indoor installations. Gyllenhammar was looking for a place to make a shelter. A path leads down to a copy of the attic studio she then had in Frihamnen in Stockholm, blasted into a hill at Wanås and recreated upside-down.

Gyllenhammar’s oeuvre displays her interest in the studio, isolation, and the creative process. She has depicted her office in photographs and on film. Vertigo can be seen as a continuation of Invaded, the work from 1993 in which Gyllenhammar recreated her own studio within that of artist Carl Milles (1875–1955). All that exists outside the windows of Vertigo is dark earth. The artist highlights the studio’s complexity, isolation, and closeness, and wrote on an early sketch of the work: “The only sight is insight.”

The English title, Vertigo, is also the title of Alfred Hitchcock’s famous film from 1958 in which the main character loses his footing and panics because of a fear of heights. In Gyllenhammar’s Vertigo, the upside-down perspective makes us lose our orientation. It is a motif that Gyllenhammar employs in multiple works. In the work Die for You (1993), she hangs a large oak tree upside down; we see the women in the films Belle (1998) and Fall (1999) from below; and the sculpture Knäveck [Hang by your knees] (2003) displays a girl hanging from a trapeze. In Vertigo, Gyllenhammar turns the entire environment around according to her own logic, but a glance in the mirror placed high in the work is enough for the floor and ceiling to again switch places.