• Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Lone Larsen


Lone Larsen
(Född/Born 1955, verksam i/works in Höganäs)
Altare I/Altar I, 1996
Diabas, grafitfärg, stål/Diabase, graphite paint, steel
66 x 162 x 66 cm
Med stöd från/With support from Broby Granit

For English please scroll down

Lone Larsen deltog i en utställning på Wanås 1996 som presenterade sex nordiska konstnärer som arbetar i diabas. Den svarta bergarten har länge varit ett attraktivt material för konstnärer att arbeta i och har brutits i trakterna norr om Wanås sedan slutet av 1800-talet. Diabas kan ha många olika uttryck, från grå när den är grovhuggen, till matt när den slipas eller blank svart när den slipade ytan poleras. 

Altare I som gjordes för utställningen är en mjuk bänk i ett hårt material. Verket är både taktilt och uppmanar till aktivitet. Vi upplever verket både när vi tittar, sitter och känner med handen på det. Stenen är slipad på ovansidan så att den får ett mjukt och vågigt uttryck medan sidorna har lämnats grova och står i kontrast till ovansidan. Altare I kan betraktas som ett geologiskt utsnitt, med en flytande yta på en grov grund.

Larsen har arbetat som skulptör sedan 1990-talet. Hennes former är ofta kroppsliga och organiska och hon arbetar i sten, bron, gips och plast. Hon laborerar med spänningen mellan tunga material och lätta eller flytande uttryck. ”Kroppen och dess rörelser har alltid intresserat mig och kommer nog att bli temat för min konst resten av livet”, säger Larsen om sitt konstnärskap.

>>>

Lone Larsen participated in an exhibition at Wanås in 1996 that presented six Nordic artists who work with diabase. This black stone has long been an attractive material for artists to work with, and has been excavated in the areas north of Wanås since the late 1800s. Diabase can take on many different appearances, from grey when it is roughly hewn, to matte when it is cut, or shiny and black when the cut surface is polished.

Altare I, which was created for the exhibition, is a smooth bench made from a hard material. The work is both tactile and encourages activity. We experience the work when we look at it, sit on it, and touch it. The stone is polished on the top, so that it gains a soft and wavelike appearance, while the sides have been left rough and stand in contrast to the top. Altare I can be seen as if it were a geological cross-section, with a fluid surface on a coarse foundation.

Larsen has worked as a sculptor since the 1990s. Her forms are often bodily and organic, and she works in stone, bronze, plaster, and plastic. She experiments with the tension between heavy materials and light or fluid appearances. “The body and its movements have always fascinated me, and they will likely be the theme for my art the rest of my life,” Larsen says of her oeuvre.