• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Jason Rhoades


Jason Rhoades
(1965–2006, föddes i/was born in Newcastle, Kalifornien/California)
Frigidaire (Cold Wind), 1996
Glasfiber, bod, lift/Fiberglass, cabin, lift
Varierande mått/Dimensions variable
Med stöd från/With support from IKEA

For English please scroll down

Inte långt från Wanås ligger Älmhult, där Ingvar Kamprad grundade IKEA och påbörjade sin försäljning av möbler i en liten grön bod. När Jason Rhoades arbetade på Wanås inspirerades han av det multinationella företaget och dess ursprung i en svensk småstad. Han lät göra fyra kopior av Kamprads bod, varav en placerades i hästhagen, en vid parkeringsplatsen och två i Magasinet. Av söndersågade IKEA-möbler skapade han även en installation inomhus och han graffitimålade fyra glasfiberhästar, varav en finns kvar bredvid boden i hagen. Rhoades kopplade sina hästar till den småländske Döderhultaren – Axel Petersson (1886–1925), som täljde träskulpturer – som kombinerades med de urbana miljöernas graffiti.

Gränstrakterna kring Wanås var betydelsefulla under de dansk-svenska krigen på 1600-talet. Som en del av utställningen genomförde Rhoades en performance med inspiration från Wanås dansk-svenska historia. I en lajv mellan studenter vid Konsthögskolan i Malmö och Det Fynske Kunstakademi i Odense krigade deltagarna med vapen och hjälmar gjorda av husgeråd från IKEA.

Rhoades arbetssätt kan tolkas som en kommentar till vår tids masskonsumtion. Även om hans överdådiga installationer tycks presentera en kakofoni av spridda föremål finns det ofta en direkt koppling till platsen i hans verk. Han sade om sin konst: ”Att jonglera med det omöjliga ingår alltid i mitt arbete.” På Wanås jonglerar hans verk med det lokala och globala, historia och nutid, med humor och allvar.

>>>

Not far from Wanås lies Älmhult, where Ingvar Kamprad founded IKEA, and began selling furniture in a small, green shop. When Rhoades was working at Wanås, he was inspired by the multinational company and its origins. He had four copies made of Kamprad’s shop; one was placed in the horse paddock, one by the parking lot, and two in the Barn. He also created an installation indoors from sawed-down IKEA furniture, and he painted graffiti on four fiberglass horses, one of which remains next to the shop in the paddock. Rhoades’ horses referenced “Döderhultarn” from Småland—Axel Petersson (1886–1925), who carved wooden sculptures—and combined this style with the graffiti primarily associated with urban environments.

The area around Wanås was significant during the wars between Denmark and Sweden in the 1600s. As a part of the exhibition, Rhoades carried out a performance inspired by Wanås’ Danish-Swedish history. In a staged battle between students at the Malmö Art Academy and the Funen Art Academy in Odense, the participants battled with weapons and helmets made from kitchen utensils from IKEA.

Rhoades’ method can be interpreted as a commentary on the mass consumption of our time. Even if his extravagant installations seem to present a cacophony of diverse objects, there is often a direct connection to the site in his works. He said of his art: “To juggle the impossible was always an issue throughout my work.” At Wanås, his works juggle locality and globality, history and the present, humour and sincerity.