• Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Beatrice Alemagna
    Vi går till parken, 2019

  • Martin Jacobson
    Katedralen, 2018

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Katarina Löfström
    Open Source, 2018

  • Malin Holmberg
    I will stop loving you, 2010

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Jan Svenungsson


Jan Svenungsson
(Född/Born 1961, verksam i/works in Berlin)
Den åttonde skorstenen/The Eighth Chimney, 2007
Tegelsten, murbruk/Bricks, mortar
Höjd/Height 17 m
Med stöd från/With support from Kungl. Akademien för de fria konsterna, Stiftelsen Hjalmar Wicanders donationsfond, Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond, Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund

For English please scroll down

Jan Svenungssons Den åttonde skorstenen är 17 meter hög och tillkom 2007 när utställningarna på Wanås firade 20-årsjubileum. Den första stenen lades vid vernissagen den 13 maj. Svenungsson murade sedan skorstenen tillsammans med ett byggarbetslag och den stod färdig till midsommar samma år. Den åttonde skorstenen är placerad utanför stenmuren som utgör parkens egentliga yttre gräns. Konstverket tycks plötsligt dyka upp mellan träden som en rest från en okänd industriell verksamhet. Konstnären beskriver verket som ”en föreställande skulptur, som föreställer en skorsten.”

För varje ny skorsten har Svenungsson lagt till en meter på höjden. Den första, 10 meter hög, som inte längre finns kvar, skapade han 1992 utanför Moderna Museet i Stockholm. Skorstensskulpturerna återfinns i olika länder och landskap – i Motala ström i Norrköping, på en världsutställning i Taejon i Sydkorea och på en bakgata i Hamm i Tyskland tycks en av dem växa upp ur asfalten. Hans senaste skorsten är 19 meter hög och uppfördes i Uppsala 2015.

Svenungsson beskriver skorstensmotivet som ”en katalysator för en mängd konkurrerande idéer.” Hans skorstenar saknar funktion och uppträder i oväntade miljöer. De är monumentala i storlek och kan ses som konst eller arkitektur, en fallisk symbol eller en industrialismens kvarleva. Svenungsson hade tidigt skorstenar som motiv i en serie fotografier, där det centrala var ramens påverkan på bilden. Även sedan han började uppföra skorstensskulpturer återkommer han till motivet i etsningar, fotografier och teckningar.

>>>

Jan Svenungsson’s The Eighth Chimney stands 17 metres high and was built during the 20th anniversary of the exhibitions at Wanås, with the first brick laid at the opening on May 13, 2007. Svenungsson then constructed the chimney along with a team of bricklayers, and it was finished midsummer that same year. The Eighth Chimney is placed outside the stone wall that marks the park’s boundary. The artwork seems to suddenly appear between the trees like the remains of an unknown industrial operation. The artist describes the work as “a representational sculpture that represents a chimney.”

With every new chimney, Svenungsson has added a metre to the height. He created the first—that one no longer exists—10 metres tall, outside of Moderna Museet in Stockholm. The chimney sculptures can be found in different countries and landscapes: in Motala River in Norrköping, Sweden; at a world exhibition in Taejon, South Korea; and one seems to grow out of the asphalt on a back street in Hamm, Germany. His latest chimney is 19 metres tall, and was erected in Uppsala in 2015.

Svenungsson describes the chimney motif as a “catalyst for a multitude of competing ideas.” His chimneys lack any function and appear in unexpected environments. They are monumental in size, and can be seen either as art or architecture, a phallic symbol, or a relic of industrialism. Svenungsson used chimneys as a motif early on in a series of photographs where the central theme was the impact of the frame on the picture, and he has continued returning to the motif in etchings, photographs, and drawings.