• Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Hanne Tierney


Hanne Tierney
(Född/Born 1940, verksam i/works in New York)
Love in the Afternoon, 1996
Bokträd, 11 trägungor/Beech trees, 11 wood swings
Varierande mått/Dimensions variable

For English please scroll down

Hanne Tierney kom till Wanås 1996 för att göra en performance inomhus. Innan hon lämnade platsen föddes idén att skapa en installation eller skulptur. Det var ett nytt sätt för Tierney att arbeta och annorlunda från hennes performance.

Elva gungor med långa rep hänger på olika höjd i ett bokträds grenar i parken på Wanås. Den lägsta gungan hänger bara några decimeter ovanför marken medan den högsta dinglar flera meter upp i luften och kan endast nås via andra gungor. Gungan som motiv i Tierneys Love in the Afternoon, skapad till utställningen WANÅS 1996, går tillbaka till rokokotraditionen, som hade sin glansperiod i Europa vid mitten av 1700-talet. En idyllisk, bekymmerslös tillvaro och romantiska motiv favoriserades av bland andra den franske konstnären Jean-Honoré Fragonard (1732–1806). Ett av hans mest kända verk, Gungan från 1767, föreställer en gungande dam. I målningen är hon, i enlighet med rokokons mode, iförd hatt och klänning med vid kjol. Tierney beskriver sina verk som teater utan skådespelare. Det är besökarna som tar del av verket som aktiverar det. Till vernissagen 1996 visade Tierney performanceverket Trois Ménage à Trois, där en flicka iklädd rokokoklänning gungade högt upp i trädet ackompanjerad av musik från en kontrabas. 

Tierney gjorde sitt första framträdande på konstscenen The Kitchen i New York år 1980. Hon arbetar med performance, ofta i nära samarbete med kompositörer och ljusformgivare. Sedan 1999 är hon konstnärlig ledare för FiveMyles i Brooklyn, en plats för performance och utställningar, som hon grundade samma år.

>>>

Hanne Tierney came to Wanås in 1996 to carry out an indoor performance. Before she left, the idea to create an installation or a sculpture at the site had taken hold. It was a new way of working for Tierney, and quite different from her usual area, performance art.

Eleven swings with long ropes hang at various heights from the branches of a beech tree in the park. The lowest swing almost brushes the ground, while the highest one dangles many metres up in the air and can only be reached via other swings. The swing as motif for Tierney’s Love in the Afternoon, goes back to the Rococo tradition in Europe in the middle of the 1700s. An idyllic, carefree existence and romantic motifs were favoured by many, including the French artist Jean-Honoré Fragonard (1732–1806). One of his most well-known works, The Swing from 1767, depicts a swinging woman. In the painting, she is wearing characteristic of Rococo fashion. Tierney describes her work as theatre without actors: visitors participating in the work are responsible for activating it. For the opening in 1996, Tierney exhibited the performance work Trois Ménage à Trois, in which a girl wearing a Rococo style dress sat swinging high up in a tree, accompanied by music played on a double bass.

Tierney made her debut public performance in 1980 at the experimental art space The Kitchen in New York. She works with performance, often in close collaboration with composers and lighting designers. Since 1999, she has been the director of FiveMyles in Brooklyn, a space for performance and exhibitions that she founded in the same year.