• Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

  • Dan Graham
    Two Different Anamorphic Surfaces, 2000

  • Jenny Holzer
    Wanås Wall, 2002

  • Antony Gormley
    Together and Apart, 1998

  • Henrik Håkansson
    The Reserve (001), 2009

  • Sarah Schwartz
    Mother, 1990

Hannelie Coetzee


Hannelie Coetzee
(Född/Born 1971, verksam i/works in Johannesburg)
Gamla suggan mellan träden/Ou sog tussen bome/Old sow between trees, 2015
Trä, metall, olja, tjära/Wood, metal, oil, tar
Tack till/Thanks to Wanås Gods AB & KnislingeVerken AB

For English please scroll down

Dialog är centralt i Hannelie Coetzees konstnärskap. Hon vandrar, som ett sätt att lära känna nya platser och använder vandringen som ett dialogmoment. Hon intresserar sig för frågor och forskning kopplade till ekologi och hållbarhet. På Wanås möts hennes olika intressen i den stora skulpturen Gamla suggan mellan träden, som föreställer ett vildsvinshuvud. Den har byggts av stockar och trädgrenar från Wanås omgivningar. Hon har uppmärksammat det extremt anpassningsbara djuret, som var försvunnet från den svenska faunan, utrotat med avsikt, innan det kom tillbaka och som idag väcker dubbla känslor och skapar debatt om hur den ska samexistera med oss människor och andra arter. 

Coetzee deltog i utställningen Barriärer – Samtida Sydafrika på Wanås Konst 2015, som samlade sex konstnärer verksamma i Sydafrika. Hennes konstverk har ofta en fotografisk förlaga och i mer än 20 år har hon arbetat med porträtt som hon bryter ner till pixlar och återskapar i olika material. Med sina motiv för hon en dialog med människor och platser hon möter. Hon placerar porträtt på fasader, som berättar om personer som har levt sina liv där, men vilkas närvaro på samma plats idag är otänkbar. Faktiska förbud under apartheidtiden och dagens risker för att utsättas för våld har ritat om kartan i hennes hemstad Johannesburg flera gånger. Hur och var en person kan röra sig beror på vem man är och hur man ser ut. Konstverket på Wanås skapar en parallell till detta i ett helt annat sammanhang; Coetzee vill inleda ett samtal och frågar sig vilka rädslor vi har här.

>>>

Dialogue is a central theme in Hannelie Coetzee’s oeuvre. She wanders, to become familiar with new places, and uses her wanderings like moments of dialogue. She is interested in questions of and research in ecology and sustainability. At Wanås, her varied interests intersect in the sculpture Old sow between the trees, which depicts a wild boar’s face. It was constructed of logs and tree branches from the surroundings at Wanås. She has brought attention to this extremely adaptable animal, which had disappeared from the Swedish fauna, intentionally eradicated, before recently returning. Today, the animal sparking debates about how it should co-exist with us humans and other species.

Coetzee participated in the exhibition Barriers – Contemporary South Africa at Wanås Konst in 2015. Her artwork often has a photographic element, and for more than 20 years, she has worked with portraits, breaking them down to the pixel level and recreating them in different materials. Through her motifs, she carries on a dialogue with the people and places she meets. She places portraits on façades, telling of people who lived their lives at those sites, but whose presence there today is incomprehensible. Actual prohibitions during apartheid and the current risk of falling victim to violence have repeatedly redrawn the map in her home city of Johannesburg. How and where a person can go depends on her identity and appearance. The artwork at Wanås creates a parallel to this in a completely different context; Coetzee wants to begin a conversation and to ask us about our fears.